Nu är den goda tiden slut, slut, slut och Sanni hon har flyttat ut, ut ut!

Ja så var det då dags...

Att säga hej då till Hampnäs folkhögskola, mitt internat rum, det skitiga köket, den slitna lädersoffan, skogstv, mina underbara korridors grannar, den härliga klassen och en del bra lärare. Att säga hej då till höga kusten med sin vackra natur och rika kultur arv.
Till Örnsköldsvik med sin hamn och lilla stadskärna.

Det känns sorgligt, tråkigt och alldeles, alldeles konstigt!

Men om jag ska vara helt ärlig är det väldigt skönt. Året däruppe har vart lärorikt och kul. Det har dessutom hänt så mycket det gågna året i övrigt, både med mycket aktiviteter och nya bekantskaper. Men framförallt i mitt privatliv. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle klarat den biten om jag bott hemma i Estockholmo.

Men jag vet att jag kommer hem som en förändrad människa. Förändrad till det bättre.

Fast nu kändes det som god tid att komma tillbaks till mitt "riktiga liv." För trots allt har vistelsen i Övik varit som att befinna sig i en bubbla. En liten ficka i tiden som är mitt liv där jag utvecklats mycket men som inte är menad att bli min vardag. De jag tycker om kommer jag hålla kontakten med. Sporadiskt för sån är jag men jag vill ändå ha kontakt med hela min klass. De är bra människor, (liksom vår lärare Niclaz.)

Tack för det här året allihop!

Nu har de tre dagar kvar på terminen. imorgon ska de festa, på tis segla och sedan är det avslutning på ons. Själv har jag åkt hem igen för att leta lägenhet. Dessutom drar jag och Emma N till Sri Lanka på fredag eftermiddag för att volontärarbeta i en månad. Hur det blir med den här bloggen sedan får vi se. Kanske kommer jag fortsätta skriva här... Om allsköns aktiviteter och resor. Bloggen: http://www.emsan-into-the-blue.blogspot.com/ går fortafarnde att gå in på men där kommer vi inte skriva mer. Men ifall jag slutar med denna blogg. så finns jag ändå på min andra blogg: http://www.itssunnyinside.blogspot.com/ där jag skriver om mitt liv och mina funderingar när jag har tid.

Välkommen dit!

I helgen har vi jobbat på Örnsköldsvik's uteliv & äventyr's mässa.

Mässans egen marknadsförings slogan lät såhär:

"Årets häftigaste mässa! Vilken terräng kan vara bättre än Norrlands, för att samla alla som är intresserade av friluftsliv och äventyr? Förra året var det premiär för Örnsköldsvik, hjärtat i världsarvet Höga Kusten, att öppna upp för den enda inom/utomhus- och konsumentmässan i Norrland inom dessa områden. Under tre dagar samlades ett hundratal utställare inom jakt, fiske, äventyr, actionsport, foto, resor och mycket mer. Den 15-17 maj 2009 är det dags för uppföljning." http://www.utelivaventyr.se/

Den höll till på Swedbank arena (hockey laget Modos hemma plan.)

Hampnäs friluftsguider fick en monter på mässan mot att vi hjälpte företaget aktivator (http://www.aktivator.nu/) med deras trekamp, kallad Utmaningen.

Den stora grejen vi sysslade med förutom den egna montern var en s.k zorb.

Den beskrivs såhär på aktivators hemsida:

"En snurrig upplevelse, Sitt fastspänd i en 3 M stor boll och rulla ned för en backe. Kanske ett av dom kostigaste transportmedlen! Perfekt för jubilaren, möhippor och svensexor."

Vår uppgift blev att på torsdagen, dan innan mässan startade. Bygga en ramp av träpallar över ett lastbilsflak med en ställning av metall som stöd. Vi gjorde faktiskt ett utmärkt jobb.

Den blev ca 10m lång utan EN enda spik som höll ihop konstruktionen. Men stadigt blev det ändå! Sedan varvade vi med ett schema mellan zorb och monter unde fre, lör, sön. OM vi var lediga kunde vi kolla på någon av mässans spännande föreläsningar också. Jag hann se;

Tormod Granheim
Extremskidåkare

Han berättade om när han och vännen Tomas Olsson besteg Mount Everest för att sedan åka skidor ner igen. Många tyckte det var en galen ide', men de klarade det. De nådde toppen!

Triumfen slutade dock i tragedi när Tomas råkade ut för en olycka och föll nära på 1500m.

Tormod berättelse var både lärorik och gripande. Han förtäljde även om sina bestigningar av vulkaner och det finns helt klart alltid nytt att lära.

Annie Seel
Motoräventyrerska

Som även kallas rallyprinssesan. Hon har åkt hela tre Dakar rallyn på motorcykel och slutfört alla! Med ett antal skador på vägen har dena järntjej ALDRIG gett upp. En gång fick de tejpa hennes axel i upprätt läge mot styret så hon kunde fortsätta åka. Dakar rallyt anses vara det farligaste och tuffaste rallyt i hela motorvärlden och det har traditionellt körts i Sahara öknen. Men i år gick det i Argentina. Totalt har Annie genomfört 15 ökenrallyn och är i princip den enda någonsin som aldrig har avbrutit ett lopp. Hennes föreläsning var otroligt inspirerande. Både när det gäller sportsliga utmaningar och personlig utveckling. Kanske speciellt för mig som ung tjej i männens värld, jag tror att jag hittat min förebild i hur jag vill leva mitt liv.

Kolla in mer om Annie på: http://www.rallyprincess.com/

I övrigt borde väl nämnas att det var en del sura miner från oss elever. Vilket berodde på att vi kände att vi blev tagna för givna och blev behandlade som småglin trots att vi alla är vuxna människor. Dels av mässledningen som hänvisade till vad de kommit överens med skolan om. Dels av både vår egen lärare och framförallt av företaget. Men efter en hel del disskuterande lättade stämmningen något. Jag tror det är vikigt att man ger alla inblandade godtaglig information om vad som förväntas av dem och varför, för att skapa motivation. Det kändes från vår sida mest som en princip sak där vi ville få erkännande. Det handlar INTE om att någon är arbetsskygg.

Laviner

Tidigare i våras fick vi en skoluppgift på vår lektion med Susanne, som handlar om naturkunskap och väder. Meningen är att vi ska kunna lite om olika natur och väderfenomen för att kunna berätta om dem för turister eller annat folk under guidening. Självklart så är meningen också att vi själva ska bli kapabla att läsa av vädrets makter. För att kunna förutse risker och därmed undvika att olyckor sker.Vi delades upp i två grupper.

Grupp 1: Hade fakta om olika naturfenomen de skulle dokumentera. (bl a norrsken, att läsa moln o.s.v.)

Grupp 2: Skulle dokumentera olika väderfenomen t.ex. vind. (Min grupp.)

Min uppgift blev att skriva om laviner.

Om hur de uppkommer, hur man bäst undviker dem och vad man gör om man hamnat i eller ser en. Nu var jag sjuk när själva redovisningstillfället skedde och deltog därför inte. Så jag har valt att skriva om laviner på bloggen istället. Eftersom jag anser att det är väldigt viktigt att ha den kunskapen tills fjälls, framförallt vid utförsåkning men även om man bestiger ett fjäll eller åker inom lavinens räckvidd på markplan.

Snöflakslavin:
Den skapas när vädret varit ostabilt och temperaturen ändrats. När det först fryser till och sedan blir lite varmare, så se upp för en temperatur ökning. Detta skapar olika flak av snö som klumpat ihop sig, de kan rubbas av rörelser när man åker över dem eller på grund av vibrationer i snön, t.ex. när det är töväder. Om det sker så glider dessa enorma ”snöflak” nedför bergssidan i väldigt höga hastigheter. (En snöflaklavin kommer snabbt upp i 200 km/h på sin väg utför.) Det krävs mycket snö för att en lavin ska uppkomma och tecken på risk är om en lavin nyligen gott och om det finns sättningar i snön. Nysnö kan också få en lavin att utlösas i porösa snölager.

Allmän fakta:
En lavin oavsett vilken typ av sådan, kan vara en dödsfälla om man blir fast i en. Som sagt, dels för att hastigheten uppgår i enorma proportioner och man då kan slå i vassa/hårda klippor o liknande. Det finns delade meningar ifall det är en fördel att hamna i en lavin i början på den, dvs. precis där den startar högt upp på bergssidan. Eller om det är bättre att hamna i slutet, alltså där den ”ebbar ut.” Visserligen finns det ju en liten chans att man kan hinna undan om man redan står nedanför den. Fast då har man nog lika stor chans att ta sig ur dödsfällan om man är högt upp, eftersom kraften blir större längre ner i lavinen där det har samlats mer snö och den fått upp farten.

Dels är laviner också en dödsfälla på grund av att snön packas väldigt hårt kring en om man hamnar i en lavin och man kan ha svårt eller omöjligt ta sig upp ur en sådan ”cell.” Dessutom tar luften slut efter ett tag. Just därför är TID den viktigaste faktorn när man letar efter lavinoffer. Lufttillförseln i ”cellen” varierar förstås beroende på hur stor den är och hur tätt packad snön är. "Laviners kraft och verkan är ett dystert kapitel. Statistiken säger oss att efter 15 minuter lever 90 procent av de begravda. Efter 45 minuter lever bara 25 procent. Tiden talar således inte för lavinoffer. Vi vet också att av de som begravs i den översta metern snö, så överlever bara fem av tio. Under två meter snö överlever ytterst få."

(Källa: www.slao.se/Hall_dig_levande.asp#Uppstår.)

Laviner uppstår bara när berget har en viss lutning. Det är bara då det skapas förutsättningar för det snöskred som en lavin är. Även där råder det lite delade meningar vilken lutning som gäller som minst för att skapa förutsättningarna. Vissa säger att det är vid minst 23 grader och andra menar att det är först vid 25 graders lutning. Över 45 grader minskar risken för laviner markant, eftersom lutningen är så stor att snön glider ner innan förutsättningarna för en lavin bildats.

Hur man undviker att hamna i en lavin;
Genom att kolla efter tecknen på att det kan vara en lavinrisk där man tänkt åka så finns det alltid en chans att undvika en lavin innan man dragits med. Det kan till och med vara ide’ att stanna hemma om det känns osäkert. Speciellt om det har gått laviner på den inplanerade platsen förut kan det vara bra att omprioritera, kanske åka någon annanstans. Ha koll på vädret och kolla också upp hur vädret varit de senaste dagarna innan du ska ut. Sedan får man vara försiktig på plats om förutsättningarna/lutningen finns.

En hemsida där man kan kolla upp lavinrisk i Sverige är http://www.snorapporten.se/

En bra grej (som jag skrivit om tidigare se; 9) Finns det andra alternativ till fjällräddningen? under Faror i vintermiljö.) Är att ha en transciver dvs. en sändare/mottagare eller recco - reflektor med sig. En del vinterjackor har sådana insydda, hör med affären som säljer plagget. Annars finns det ganska billiga att köpa fritt och ha i fickan. Detta är väldigt bra att ha med sig eftersom ett eftersök går mycket fortare om man kan lokalisera personer i snön via dessa. Om en lavin gott och du klarat dig medan andra åkt med. Slå på transcivern/reflektorn omedelbart och försök komma ihåg vart du senast såg de som fastnat.

Färdmeddelande:
Glöm sen aldrig att lämna ett färdmeddelande innan du åker iväg. Det görs för att försäkra sig om att omgivningen är medveten om att ni ska iväg och därför märker om ni försvinner och vet vart de ska leta. Ge det till anhöriga och/eller, lämna GÄRNA ett till fjällstationen och i bilfönstret. Om det inte finns någon fjällstation dit du ska så kan man alltid lämna in ett färdmeddelande på närmsta offentliga ställe, t.ex. i närbutiken eller på närmsta mack. I ett färdmeddelande ska tre saker alltid finnas med.
Personuppgifter: Vilka ska med – namn och ev. ålder, kön, hälsoläge ifall eftersök krävs.

Tidsperiod: När åker ni och när tänkte ni komma tillbaks (datum och ev. tid.) GLÖM INTE att hämta upp färdmeddelandet igen när du är tillbaks. Så ingen behöver börja leta.

Plats: Sedan är det såklart viktigt att berätta vart du tänkt åka – vilket berg eller område t.ex.

Sist men inte MINST! Åk aldrig ensam, vädret kan förändras och oförutsedda olyckor ske!