Laviner

Tidigare i våras fick vi en skoluppgift på vår lektion med Susanne, som handlar om naturkunskap och väder. Meningen är att vi ska kunna lite om olika natur och väderfenomen för att kunna berätta om dem för turister eller annat folk under guidening. Självklart så är meningen också att vi själva ska bli kapabla att läsa av vädrets makter. För att kunna förutse risker och därmed undvika att olyckor sker.Vi delades upp i två grupper.

Grupp 1: Hade fakta om olika naturfenomen de skulle dokumentera. (bl a norrsken, att läsa moln o.s.v.)

Grupp 2: Skulle dokumentera olika väderfenomen t.ex. vind. (Min grupp.)

Min uppgift blev att skriva om laviner.

Om hur de uppkommer, hur man bäst undviker dem och vad man gör om man hamnat i eller ser en. Nu var jag sjuk när själva redovisningstillfället skedde och deltog därför inte. Så jag har valt att skriva om laviner på bloggen istället. Eftersom jag anser att det är väldigt viktigt att ha den kunskapen tills fjälls, framförallt vid utförsåkning men även om man bestiger ett fjäll eller åker inom lavinens räckvidd på markplan.

Snöflakslavin:
Den skapas när vädret varit ostabilt och temperaturen ändrats. När det först fryser till och sedan blir lite varmare, så se upp för en temperatur ökning. Detta skapar olika flak av snö som klumpat ihop sig, de kan rubbas av rörelser när man åker över dem eller på grund av vibrationer i snön, t.ex. när det är töväder. Om det sker så glider dessa enorma ”snöflak” nedför bergssidan i väldigt höga hastigheter. (En snöflaklavin kommer snabbt upp i 200 km/h på sin väg utför.) Det krävs mycket snö för att en lavin ska uppkomma och tecken på risk är om en lavin nyligen gott och om det finns sättningar i snön. Nysnö kan också få en lavin att utlösas i porösa snölager.

Allmän fakta:
En lavin oavsett vilken typ av sådan, kan vara en dödsfälla om man blir fast i en. Som sagt, dels för att hastigheten uppgår i enorma proportioner och man då kan slå i vassa/hårda klippor o liknande. Det finns delade meningar ifall det är en fördel att hamna i en lavin i början på den, dvs. precis där den startar högt upp på bergssidan. Eller om det är bättre att hamna i slutet, alltså där den ”ebbar ut.” Visserligen finns det ju en liten chans att man kan hinna undan om man redan står nedanför den. Fast då har man nog lika stor chans att ta sig ur dödsfällan om man är högt upp, eftersom kraften blir större längre ner i lavinen där det har samlats mer snö och den fått upp farten.

Dels är laviner också en dödsfälla på grund av att snön packas väldigt hårt kring en om man hamnar i en lavin och man kan ha svårt eller omöjligt ta sig upp ur en sådan ”cell.” Dessutom tar luften slut efter ett tag. Just därför är TID den viktigaste faktorn när man letar efter lavinoffer. Lufttillförseln i ”cellen” varierar förstås beroende på hur stor den är och hur tätt packad snön är. "Laviners kraft och verkan är ett dystert kapitel. Statistiken säger oss att efter 15 minuter lever 90 procent av de begravda. Efter 45 minuter lever bara 25 procent. Tiden talar således inte för lavinoffer. Vi vet också att av de som begravs i den översta metern snö, så överlever bara fem av tio. Under två meter snö överlever ytterst få."

(Källa: www.slao.se/Hall_dig_levande.asp#Uppstår.)

Laviner uppstår bara när berget har en viss lutning. Det är bara då det skapas förutsättningar för det snöskred som en lavin är. Även där råder det lite delade meningar vilken lutning som gäller som minst för att skapa förutsättningarna. Vissa säger att det är vid minst 23 grader och andra menar att det är först vid 25 graders lutning. Över 45 grader minskar risken för laviner markant, eftersom lutningen är så stor att snön glider ner innan förutsättningarna för en lavin bildats.

Hur man undviker att hamna i en lavin;
Genom att kolla efter tecknen på att det kan vara en lavinrisk där man tänkt åka så finns det alltid en chans att undvika en lavin innan man dragits med. Det kan till och med vara ide’ att stanna hemma om det känns osäkert. Speciellt om det har gått laviner på den inplanerade platsen förut kan det vara bra att omprioritera, kanske åka någon annanstans. Ha koll på vädret och kolla också upp hur vädret varit de senaste dagarna innan du ska ut. Sedan får man vara försiktig på plats om förutsättningarna/lutningen finns.

En hemsida där man kan kolla upp lavinrisk i Sverige är http://www.snorapporten.se/

En bra grej (som jag skrivit om tidigare se; 9) Finns det andra alternativ till fjällräddningen? under Faror i vintermiljö.) Är att ha en transciver dvs. en sändare/mottagare eller recco - reflektor med sig. En del vinterjackor har sådana insydda, hör med affären som säljer plagget. Annars finns det ganska billiga att köpa fritt och ha i fickan. Detta är väldigt bra att ha med sig eftersom ett eftersök går mycket fortare om man kan lokalisera personer i snön via dessa. Om en lavin gott och du klarat dig medan andra åkt med. Slå på transcivern/reflektorn omedelbart och försök komma ihåg vart du senast såg de som fastnat.

Färdmeddelande:
Glöm sen aldrig att lämna ett färdmeddelande innan du åker iväg. Det görs för att försäkra sig om att omgivningen är medveten om att ni ska iväg och därför märker om ni försvinner och vet vart de ska leta. Ge det till anhöriga och/eller, lämna GÄRNA ett till fjällstationen och i bilfönstret. Om det inte finns någon fjällstation dit du ska så kan man alltid lämna in ett färdmeddelande på närmsta offentliga ställe, t.ex. i närbutiken eller på närmsta mack. I ett färdmeddelande ska tre saker alltid finnas med.
Personuppgifter: Vilka ska med – namn och ev. ålder, kön, hälsoläge ifall eftersök krävs.

Tidsperiod: När åker ni och när tänkte ni komma tillbaks (datum och ev. tid.) GLÖM INTE att hämta upp färdmeddelandet igen när du är tillbaks. Så ingen behöver börja leta.

Plats: Sedan är det såklart viktigt att berätta vart du tänkt åka – vilket berg eller område t.ex.

Sist men inte MINST! Åk aldrig ensam, vädret kan förändras och oförutsedda olyckor ske!

Storulvån & Åre

V. 14: Vår examination för vinterdelen av utbildningen. På torsdagens After Ski blev folk mäkta förvånade. "Å vilken lyx att få åka hit som slutprov." Jomen visst det var härligt. Fast en aning blåsigt, blött och kallt de första två dagarna då vi sov i bivack ca tre km från Storulvåns fjällstation. Jag hade med mig alldeles för lite ombyte eftersom det var jag som började grävandet i vår bivack och därmed blev dygnsur lagom till lunch. Vi gjorde nämligen tre stycken om tre personer i varje. Det tog hela dagen att bli färdiga. Men fin blev den tillslut, vårt lilla krypin, och så mycket varmare och mysigare än att sova i vindskydd/kåta.

Dag 2: Hade vi tänkt ta oss uppför Getryggen och sedan åka lite off-pist. Men vädrets makter ville annorlunda och tillät inte det. Då det blåste 6-10 s/m nere i dalen och ca 17 s/m på kalfjället. Vi bestämde oss för att försöka ta oss till ett vindskydd ett par km bort intill Ulvåtjärn istället. Men även denna plan gav vi opp efter ett tappert försök med snön och blåsten rakt i fejan . Det hade tagit för mycket på krafterna och därmed inte varit värt ansträgningen i längden.

Dag 3: Var planen att vi skulle upp på Blåhamaren istället, om vädret nu tilllät och det blåste faktiskt en aning mindre denna morgon. Men tanken var dock att hela gruppen skulle åka tillsammans och då en hel del av oss var sjuka och möra togs beslutet att vi skulle åka till vindskyddet idag istället. Sagt och gjort så skidade vi iväg till Ulvåtjärn. Det sprack upp lite på vägen dit men beslutet att ta oss direkt tillbaka till fjällstationen kvarstod och ledde till en strapatsrik hemresa. I alla fall för mig som ramlade fem gånger med packningen som var en aning tung. Är ovan att åka längdskidor med packning (se renskinn m.m.) Men skam den som ger sig!!!

Dag 4: Spenderade vi i backen med utgångspunkt från Ullådalen/Åre. Tyvärr var det molnigt och jag skulle ljuga om jag påstod att humöret var på topp. Men på eftermiddagen hoppade jag och "Emmorna" lite i fun parken och då blev det mycket roligare. Men det var också ganska skönt att komma hem till Hållands folkhögskola där vi bodde på vandrarhemmet, under Åre vistelsen.

Dag 5: Då startade vi enligt Niclaz förslag i Björnen/Åre istället, ett lite större skidområde. Där finns bl a ett barnområde som heter Leklandet, om man frågar Emma H om hennes upplevelser därifrån morrar hon bara... Åreskutan var inte öppen igår och jag prövade tyvärr inte idag heller. Men rekommenderar den mysiga restauranten Lilla tyrolen för den som gillar lite mindre ställen. I övrigt är maten väldigt dyr i backen. Men annars är Åre ett bra ställe med mycket åknings möjligheter och nere "på byn" finns det en massa olika klädaffärer, restauranger och uteställen. Som en liten miniatyr stad.

Bilder kommer ev. senare. Annars finns det bildspel på: http://www.friluftsguide.blogspot.com/