Nu är den goda tiden slut, slut, slut och Sanni hon har flyttat ut, ut ut!

Ja så var det då dags...

Att säga hej då till Hampnäs folkhögskola, mitt internat rum, det skitiga köket, den slitna lädersoffan, skogstv, mina underbara korridors grannar, den härliga klassen och en del bra lärare. Att säga hej då till höga kusten med sin vackra natur och rika kultur arv.
Till Örnsköldsvik med sin hamn och lilla stadskärna.

Det känns sorgligt, tråkigt och alldeles, alldeles konstigt!

Men om jag ska vara helt ärlig är det väldigt skönt. Året däruppe har vart lärorikt och kul. Det har dessutom hänt så mycket det gågna året i övrigt, både med mycket aktiviteter och nya bekantskaper. Men framförallt i mitt privatliv. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle klarat den biten om jag bott hemma i Estockholmo.

Men jag vet att jag kommer hem som en förändrad människa. Förändrad till det bättre.

Fast nu kändes det som god tid att komma tillbaks till mitt "riktiga liv." För trots allt har vistelsen i Övik varit som att befinna sig i en bubbla. En liten ficka i tiden som är mitt liv där jag utvecklats mycket men som inte är menad att bli min vardag. De jag tycker om kommer jag hålla kontakten med. Sporadiskt för sån är jag men jag vill ändå ha kontakt med hela min klass. De är bra människor, (liksom vår lärare Niclaz.)

Tack för det här året allihop!

Nu har de tre dagar kvar på terminen. imorgon ska de festa, på tis segla och sedan är det avslutning på ons. Själv har jag åkt hem igen för att leta lägenhet. Dessutom drar jag och Emma N till Sri Lanka på fredag eftermiddag för att volontärarbeta i en månad. Hur det blir med den här bloggen sedan får vi se. Kanske kommer jag fortsätta skriva här... Om allsköns aktiviteter och resor. Bloggen: http://www.emsan-into-the-blue.blogspot.com/ går fortafarnde att gå in på men där kommer vi inte skriva mer. Men ifall jag slutar med denna blogg. så finns jag ändå på min andra blogg: http://www.itssunnyinside.blogspot.com/ där jag skriver om mitt liv och mina funderingar när jag har tid.

Välkommen dit!

I helgen har vi jobbat på Örnsköldsvik's uteliv & äventyr's mässa.

Mässans egen marknadsförings slogan lät såhär:

"Årets häftigaste mässa! Vilken terräng kan vara bättre än Norrlands, för att samla alla som är intresserade av friluftsliv och äventyr? Förra året var det premiär för Örnsköldsvik, hjärtat i världsarvet Höga Kusten, att öppna upp för den enda inom/utomhus- och konsumentmässan i Norrland inom dessa områden. Under tre dagar samlades ett hundratal utställare inom jakt, fiske, äventyr, actionsport, foto, resor och mycket mer. Den 15-17 maj 2009 är det dags för uppföljning." http://www.utelivaventyr.se/

Den höll till på Swedbank arena (hockey laget Modos hemma plan.)

Hampnäs friluftsguider fick en monter på mässan mot att vi hjälpte företaget aktivator (http://www.aktivator.nu/) med deras trekamp, kallad Utmaningen.

Den stora grejen vi sysslade med förutom den egna montern var en s.k zorb.

Den beskrivs såhär på aktivators hemsida:

"En snurrig upplevelse, Sitt fastspänd i en 3 M stor boll och rulla ned för en backe. Kanske ett av dom kostigaste transportmedlen! Perfekt för jubilaren, möhippor och svensexor."

Vår uppgift blev att på torsdagen, dan innan mässan startade. Bygga en ramp av träpallar över ett lastbilsflak med en ställning av metall som stöd. Vi gjorde faktiskt ett utmärkt jobb.

Den blev ca 10m lång utan EN enda spik som höll ihop konstruktionen. Men stadigt blev det ändå! Sedan varvade vi med ett schema mellan zorb och monter unde fre, lör, sön. OM vi var lediga kunde vi kolla på någon av mässans spännande föreläsningar också. Jag hann se;

Tormod Granheim
Extremskidåkare

Han berättade om när han och vännen Tomas Olsson besteg Mount Everest för att sedan åka skidor ner igen. Många tyckte det var en galen ide', men de klarade det. De nådde toppen!

Triumfen slutade dock i tragedi när Tomas råkade ut för en olycka och föll nära på 1500m.

Tormod berättelse var både lärorik och gripande. Han förtäljde även om sina bestigningar av vulkaner och det finns helt klart alltid nytt att lära.

Annie Seel
Motoräventyrerska

Som även kallas rallyprinssesan. Hon har åkt hela tre Dakar rallyn på motorcykel och slutfört alla! Med ett antal skador på vägen har dena järntjej ALDRIG gett upp. En gång fick de tejpa hennes axel i upprätt läge mot styret så hon kunde fortsätta åka. Dakar rallyt anses vara det farligaste och tuffaste rallyt i hela motorvärlden och det har traditionellt körts i Sahara öknen. Men i år gick det i Argentina. Totalt har Annie genomfört 15 ökenrallyn och är i princip den enda någonsin som aldrig har avbrutit ett lopp. Hennes föreläsning var otroligt inspirerande. Både när det gäller sportsliga utmaningar och personlig utveckling. Kanske speciellt för mig som ung tjej i männens värld, jag tror att jag hittat min förebild i hur jag vill leva mitt liv.

Kolla in mer om Annie på: http://www.rallyprincess.com/

I övrigt borde väl nämnas att det var en del sura miner från oss elever. Vilket berodde på att vi kände att vi blev tagna för givna och blev behandlade som småglin trots att vi alla är vuxna människor. Dels av mässledningen som hänvisade till vad de kommit överens med skolan om. Dels av både vår egen lärare och framförallt av företaget. Men efter en hel del disskuterande lättade stämmningen något. Jag tror det är vikigt att man ger alla inblandade godtaglig information om vad som förväntas av dem och varför, för att skapa motivation. Det kändes från vår sida mest som en princip sak där vi ville få erkännande. Det handlar INTE om att någon är arbetsskygg.